Hej, framtida jag.

Denna blogg ska jag skriva satan i när jag är ute på äventyr.

När jag reser och upplever da world.

När jag åker på skidtävlingar land och rikes och utrikes.

När jag har något speciellt att dela med mig av genom bilder. Visst är nu oerhört speciellt men inte på det sättet.

Så hej, framtida jag. Glöm inte bort den här bloggen.

För här ska du ha bilder från världens alla hörn.´

Kom ihåg det.

A m e n

Haha älskar de två översta svarsalternativen.

Idag såg jag Titanic för 1000000 gången, fast denna gång i 3D på bio.
Äkta kärlek verkligen, och vem har inte varit småkär i Jack? Eller dökär menar jag. Tjejer alltså. Eller ja, killar också för den delen.
Cuz he's so hot. Och en riktig räddare.

Är det bara jag som sitter och tänker "NEEJ SÄNK FARTEN!", "NEJ, GÅ INTE DIT!", "KOLLA BAKOM DIG!", "NEJ TRO HONOM INTE!!!", "TA ANDRA VÄGEN???" heeela tiden i hopp om att handlingen på nåt vis ska ändras???
Tänk att de i filmen gör samma misstag om och om igen... Att dom inte lär sig...

Det händer så mycket under så kort tid att man ibland har svårt att själv hänga med.  

Som att åka störtlopp eller nåt. Alla intryck kommer till dig snabbare än du hinner tänka och du 

måste ta snabba beslut på tiondelar, hundradelar, tusendelar.  

Oftast blir det helt rätt men ibland blir det även helt fel. Men man lär sig och blir bättre.  

Utvecklas och invecklas. 

Våren är tidig i år och det kunde inte ha varit mer passande. 

Hej våren, du är så välkommen. Jag älskar dig. 

Nu ska jag testa livet som vanlig människa i några veckor. 

Det kommer bli obeskrivligt bra. Och obeskrivligt jobbigt på samma gång. 

Trots all operfektion är det på alla vis perfekt. Egentligen.  

Detta är mina favoriter just nu, både nya och gamla:

Amen.

Varför hänger småbarnsmammor på biblioteket med sina gällt skrikande bebisar? Visst, dom är skitsöta, men det där regelbundet återkommande skriket/gnället (gnäll-skriket) är inte.så.himla.fint.eller.roligt.att.höra.på.  

"Hallå ursäkta men det ska va tyst på ett bibliotek."

En gång i Phuket 

Om du gillar Sommaren med Göran älskar du En gång i Phuket.  

Peace! 

Emma vet hur man slår in paket! 

REBECCA & FIONA 

Balla tjejer 

20-30 minusgrader.

Idag såg jag Dear John.  

Dear John 

You're really handsome 

and I like your 

tanned skin  

But mainly 

I like your 

muscles. Grrr! 

//Pöss 

Idag, när jag satt i biblioteket och pluggade spanska hände...inget speciellt. Men ändå var det konstigt.

Jag sitter vid bordet mellan ungdoms-hyllan och konst-hyllan.

En man sitter några bord bort. Vi sitter på bibliotekets övervåning (dit alla pluggisar går), det är bara han och jag där.

Jag pluggar spanska. Tralala. I några timmar (duktig).

Sen ska jag gå.

Precis när jag börjar resa mig och packa ihop mina saker gör han också det. Varför det??? Fattar han inte

vilken jobbig situation han sätter mig i?

Jag vill ju inte gärna att vi ska gå därifrån exakt samtidigt "Eh. Hejhej. Du-går-bakom-mig-och-vi-ska-åt-samma-håll-men-jag-låtsas-inte-om-dig-tralalaaa".

Så jag får helt enkelt ändra strategi. Jag packar mina grejer låååångsamt. För jag kan ju knappast lita på att jag blir färdig före honom. För det känns som att han ska gå när som helst.
Så jag sitter vid mitt bord, alla grejer nedpackade. Det är uppenbart att jag inte har en anledning att sitta kvar.

Fan. "Ska hon inte gå eller?" får jag för mig att han undrar.

Börjar leta efter mobilen. Den räddar verkligen alla situationer.
Åh tack, hittar den och är räddad.

Men mannen tar jääääättelång tid på sig.

Så jag sitter där ett tag och väntar. Tills han äntligen går. Då får jag vänta ytterligare några minuter, för jag vill ju absolut inte gå hack i häl på honom som värsta creepy stalkern.

När kusten är klar går jag.

Sen traskar jag tillbaka till skolan och lämnar mina böcker i skåpet osv. Fixar och dolar lite.

Sen går jag, hemåt. Pratar i telefon lite, fixar med hörlurarna och...

FUCK
Där gå ju den där mannen.

Max TJUGO meter framför mig. Helt plötsligt. Vart kom han ifrån???
Vänd dig inte om...vänd dig inte om...vänd dig int...!!!
Han vänder sig om.

.Vill skrika "JAG FÖRFÖLJER DIG INTE JAG LOVAR JAG LOVAR!!!" men låter bli.

Jag kollar ner i mobilen och tar tvärt höger, även om det är en omväg...

Ja det var väl allt.

Det finns ju människor med förföljelsemani. Men finns det folk som är rädda för att folk med eventuell förföljelsemani ska känna sig förföljda?

I så fall var jag en del av det folket. Idag.  

Peace & 

Love 

Känner mig 10 år gammal... Är hemma från skolan och ligger o kollar på Twins-reklam varvat med nyhetsmorgon.

Feber är konstigt. Man är onormalt varm i hela kroppen, ändå fryser man hela tiden. Och så drömmer man väldigt konstiga drömmar... Och så vaknar man och tror att man fortfarande drömmer, så man börjar springa eftersom det var det man gjorde i drömmen, men då märker man att balansen inte är på topp när man precis vaknat och dessutom har feber bultandes i kroppen. Vad händer? Jo man faller. Precis som i en dröm fast konstigare.

Klart värd film. Även om man inte gillar handlingen så kan man ju alltid lära sig lite nya moves ;)

This song var det bästa i filmen: 

Christina Aguilera – El Beso Del Final 

Wihoo jag älskar att Gladiatorerna är tillbaka, mitt forna favoritprogram alla kategorier. Skulle lätt vilja vara med som utmanare. Det vore kind of awesome. Sjukt kul men sjukt självmordsbenäget skulle det vara. De är ju inte direkt taniga klenisar de där.

Jag och mina kusiner, killkusiner närmare bestämt, brukade köra Gladiatorerna hos mormor och morfar när vi var småglin.

Såhär gick det oftast till:  Två var "gladiatorer" och en var utmanare. Och så skulle den stackars utmanaren ta sig igenom banan som gick tvärs över mormor och morfars sovrum, målet var kanske i någon soffa, säng eller annat mjukt att landa i. Och utmanaren fick ordentliga slag med de största och hårdaste kuddarna vi kunde hitta, gärna ryggstöden till soffan som vi tog ur eftersom de var helt klart bäst att misshandla med.

Det var minst lika stenhårt som riktiga Gladiatorerna må jag säga.

Det hela slutade oftast på samma sätt nämligen att nån av oss kutade till morsan och bölade "UÄÄÄÄAAA MAMMAAAAAA vet du va Henrik/Daniel/Therese gjorde mot miiiiiig? Han/hon slog mig på aaaarmen och det gör jätteooooont BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ"

Och mamma bah "Eeeeeh ärru klen eller, det är Gladiatorerna för fan, vad hade du väntat dig?" Eller kanske inte riktigt så men ja...
Man va så himla macho som liten. Verkligen.

Orkar inte redigera bilderna eftersom datorjäveln är seg som kola. Hehe.

Julen är slut buhuhuhuhuhu men inte gråter vi för det!